FrallanFia.se

Allmänlydnadskurs

Igår var vi på kurs jag och Fia.
Tänkte trotsa de mörka molnen på himlen och tog därför inte på varken mig eller Fia regnkläder. Men när vi kom fram till klubben kom det en rejäl skur så det blev till att plocka fram regnbyxor åt matte och regntäcket åt Fia. Tog en stund att kränga på allt. Svårt att hålla en energisk hund i koppel samtidigt som man ska ta på sig regnbyxor…

Kursen gick bra. De introducerade budföring. Gick ganska bra. Fia hade inga problem med att bli sänd av mig men däremot att komma tillbaka till mig var hon lite mer tveksam till. Den andra hade ju godis juh! Men efter lite pipande med Kong Wubban kom hon som ett skott.

Jag blev också väldigt förvånad när jag testade att köra inkallning och be henne ”stanna” mitt i för att sedan fortsätta mot mig på kommandot ”hit”. Hon klarade det! Visserligen körde jag på mycket kort avstånd men ändå! Sååå mycket har vi, i sanningens namn, inte tränat det. Jag blir allt oftare förvånad över hur snabbt hon lär sig saker. Jag kan sitta och träna något men tillslut ge upp för det känns som om hon inte fattar men om man sen testar någon dag senare så vet hon plötsligt precis vad hon ska göra. Hade förväntat mig att den Franska Bulldoggen skulle vara mer, ehhh, hmmm, för att vara rättfram, mer trög helt enkelt. Men envis är hon i alla fall, och tröttnar hon på att göra något eller inte har lust att göra det är jag körd. Då skiter hon totalt i mig, mina köttbullar och Wubban. Vill Fia inte så vill hon inte, det är bara att acceptera, göra något annat och sedan försöka igen.

Nu börjar det närma sig utställningen i Halmstad. Vi måste träna massa de närmsta dagarna! Ska köpa hem lite ostbågar och se om det motiverar henne mer. Lite otur att Fias polare, collien Helge, går in som nr 11 i ringen medan Fia ska in som nr 77, båda ringarna startar 09.00. Suck! Blir låååång väntan. Iofs hör det la till på utställning har jag förstått. Men det svåraste blir som vanligt att få upp sömntutorna husse och Fia i tid!

Vägning

Idag plockades vågen fram. Dags för vägning för matte och Fia.
Fia var nu uppe i 11,8 kilo igen. Bra, bra, bra!
Vad matte vägde håller vi nog för oss själva tror jag

Målet är i alla fall att Fia ska upp i vikt medan matte ska ner. Tendensen har varit tvärtom nu ett tag men skräpning är på gång. Fias motivation verkar tryta, speciellt när maten sätts framför henne (urk för mat), och det fungerar likadant med matte, fast ändå tvärtom. När man sätter mat framför henne försvinner motivationen helt och matmonstret kommer fram.

Vi har en del att jobba med här tror jag minsann :-D

Sele

Vi har gått och köpt en sele!
Jag har alltid varit lite sådär inför användandet av sele. Känns som en modefluga som är het just nu men som kommer att försvinna med tiden (nymoderniteter puh!). Men vi har flera gånger fått tipset att skaffa sele för att det skulle minska Fias vilja att dra så kopiöst i kopplet på våra promenader. Så i lördags packade jag in hunden i bilen och styrde mot djuraffären. Butiksbiträdet trodde inte att en sele skulle få Fia att sluta dra framåt, det fanns tydligen andra ”spännande” koppeltyper som skulle ordna det. Sådan grejer vägrar dock matte att använda. Sele på sin höjd! Men så började butiksbiträdet berätta om hur hundens ryggkotor skadas när de drar framåt i ett halsband. Say no more! tänkte matte och vips så stod vi i kassan och betalade en sele för 500:- Fjollmatte? Ja men visst

Men varken jag eller husse upplever det som om att hon drar mindre i selen. Det är samma som innan. Däremot tyckte hundvaktsmormor att hon drog mindre idag när de var ute i skogen. Men det tror jag har sin förklaring i att jag den senaste veckan har varit väääldigt konsekvent med stanna-sök kontakt övning när Fia börjar dra. Så konsekvent att stackars matte i lördagskväll nästan stod och lipade här borta på gatan när Fia efter 15 minuters stillastående fortfarande inte ville titta på matte! Frustrerande var ordet…

Vi fortsätter att använda selen ett tag till i alla fall, den är ju trots allt röd och rosa   Men när vi tränar blir det halsband, tror det funkar bäst då.

Kurs igen

Igår var det lydnadskurs igen. Eftersom regnet ställde till det endel förra gången hade jag nu förberett med ett regntäcke till Fia. Sist blev hon så ynklig så när det började regna. Jag kunde inte få henne att göra någonting. Hon bara skakade och ville in i bilen hela tiden. Fia är inget fan av regn precis… Så jag åkte till Rusta och köpte deras regntäcke. Tänkte att det vore onödigt att lägga ut en massa pengar på ett täcke om hon ändå inte gillar det. Men tji fick jag. Igår när regnet började falla stod Fia nöjd kvar på planen med sitt täcke. Torr som fnöske, nästan
Annars tycker jag inte att man ska behöva klä på sin hund. Det är ju ett djur, med päls! Men jag får nog backa på den åsikten litegrann.

Igår gick det super på kursen. Fia var jätteduktig och gick fot så fint så. Vi fick beröm av ledaren som sa att hon var imponerad av att Fia är så duktig. Kul! Hon kan om hon vill!
Men jag märker fortfarande att hon är extra intresserad av grabbarna på kursen. Igår slängde hon lååånga blickar efter ledarens schäfer. Jag Russelkillen var nämligen inte där… Man tager vad man haver!
jag testade att ta med henne in i klubbstugan under teorin. Ville se om hon kan slappna av därinne bland folk och hundar. Det kunde hon, men bara i mitt knä. Satt på golvet och gnydde. Min fisförnäma dam tänker naturligtvis inte lägga sig ner på ett kallt golv! (hört talas om golvvärme vaa!?) Så det vara bara att lyfta upp henne i knät. Hon sov i omgångar i mitt knä men det var nog inte så bekvämt då hon fick sitta upp och sova. Drog några fina stockar då och då.

Vi kämpar på som vanligt med maten. Jag jobbade i helgen så husse skulle ansvara för den biten, vilket inte gick så bra. ”Hon ville inte äta” sa han när jag kom hem och möttes av en spinkigare än spinkigaste Fia. Jag fattar inte varför hon inte lägger på sig!? Med tanke på hur mycket energi hon gör sig av med under dagarna så borde hon vara vrålhungrig, men icke. Vet hon att hon kan ”slippa undan” maten när husse är hemma gör hon det med glädje. Knasloppa!

Igår på kursen diskuterade vi om hundar kan hitta på saker för att jävlas. Jag tog upp exemplet med när vi ska iväg någonstans och ska ha in Fia i bilen. Alltid när vi är som mest stressade krånglar hon med detta. Springer iväg så att vi inte ska kunna ta henne. Riktigt megabus frallrace kör hon. Man blir ju inte mindre stressad av det. Ledarna på kursen sa att hon upplever mig som leksugen när jag stressar runt. Hon misstolkar helt enkelt. Men jag vete tusan om jag ska tro på det. Fia är smartare än så. Jag tror snarare att hon ser sin chans att klättra i rang på något sätt. Att hon testar en. Hon märker att man absolut inte är på humör för det just då så hon tar chansen. Jävlas lite helt enkelt. Jag tror inte att någon köpte min teori…

Allmänlydnad var det här… inte.

Igår var vi på Allmänlydnadskursen och Fia var väl allt utom just lydig
Hon är känslig, ynklig, olydig, luktig och galen i hanar. Vad kan det vara… Jag har ju känt länge nu att det borde vara löp på gång. Är ju över en månad sedan hon började med slickandet, nosande och bäddandet. Slickandet och bäddandet har visserligen gått över men inte nosandet. Hon hör inte, hon ser inte när vi är ute och går. Bara nosar, nosar och nosar. Igår på kursen hade jag jättesvårt att få kontakt med henne och det brukar vi ju aldrig ha några direkta problem med. Hon kastade sig efter den lilla Jack Russelgrabben som hon vanligtvis inte brukar bry sig nämndevärt om.

Kollade därför i almanackan igår om löpet borde komma snart. Det borde det inte! Hon ska inte löpa förrän i början av november! Herregud, kommer hon alltid hålla på så här 3 månader innan löp? För då blir det inte många månader om året som hon är ”normal”. Jag har inte mycket erfarenhet av tikar och löp då jag mestadels är uppvuxen med hanhundar, men inte trodde jag att löpet stör så mycket. Utställning är ju inte lönt att ge sig på inom de där 4 månaderna eftersom inte ens jag lyckas får bra kontakt i arbete med henne då. Har ju haft lite planer på att tävla lydnad men det går ju heller inte när hon är sådar konstig. Eller så är det bara så att jag måste jobba ännu hårdare just då och vara ännu roligare

Vi kämpar vidare med maten. Jag har börjat att skriva matdagbok för att se hur mycket hon äter. I förra veckan åt hon ca 3 dl valpfoder och 2 dl bulldoggfoder om dagen. Det tycker jag låter mycket för en sådan liten hund men det kanske det inte är. Måste kolla upp mer noga exakt hur mycket de ska äta i den här åldern. Upp i vikt går hon ju i alla fall inte. Och tunnare blir hon. Har inte sett mask i avföringen men fuskade lite och avmaskade för några veckor sedan ändå. för säkerhetsskull.
Lustigt med en hund som inte vill äta, jag trodde att alla djur var matvrak. I det här fallet stämmer inte uttrycket sådan matte sådan hund

Utställning Sofiero och Örkelljunga

Vi är tre mycket trötta familjemedlemmar här just nu. Utställning två dagar i rad är tufft. Fia har varit helt död i eftermiddag. Även om hon mest bara suttit och tittat så tär det på de små liven med alla intryck som de får på utställningarna. Det luktar, det rör sig och det låter överallt.

På Sofiero var vi supernervösa för att få en tvåa i kv igen. Det är lite av en mardröm… Därför hoppade matte högt av glädje där i stolen när husse fick det röda bandet i sin hand. En lättnadens suck. Husse hade lite problem med att få Fias uppmärksamhet och därav lyder domarkritiken ”hon önskar inte visa upp sig”. Det var verkligen på tiden att vi får den bedömningen på henne då vi hela tiden upplevt att det där med utställning kanske inte riktigt är Fias syn på att ha roligt Men det är ju bara för att vi inte gör det roligt, naturligtvis!

Idag fick vi samma resultat som igår fast med en mer utförlig och intressant domarkritik. Men även idag upplevde vi båda att Fia inte alls verkar ha koll på vad som krävs av henne i ringen. Men som matte brukar säga till husse ”övning ger färdighet” (yes, en pik )
Efter ett visst dividerande på hemvägen beslutades därför att matte ska ställa på nästa utställning, en inoff. i Halmstad. Matte blir dödligt nervös av bara tanken och kommer troligtvis att sabba allt pga av dåliga nerver men efter att ha gnällt på husse ett antal utställningar nu kanske det är dags att vända på rollerna…

Tyvärr känns det som om vi båda har tappat suget lite inför utställningar efter att ha fått besked på Fias patella status. Det känns på något sätt fel att ställa en hund som inte är frisk. Men vi får se hur det känns i framtiden, kanske är det bara just nu som man funderar så mycket på det.  

Nähe, nu kommer Fia med sin älskade Kong Wobba och då är det bara att släppa allt för att leka

Kurstillfälle 2

Idag var vi tillbaka på brukshundklubben. Fia ”lekte” draghund under hela promenaden som vi alla gick. Jag blir sååå trött på det. Hnn kan gå fint vid min sida för att sedan bara kasta sig fram och dra allt vad hon orkar. Knasloppa. Men på hemmapromenaderna funkar det fint, kör man bara några få stopp där hon får söka kontakt i början av promenaden hajar hon vad som gäller. Detta funkar dock inte om Nicklas är med. Av någon lustig anledning…
Jaja, vi jobbar vidare på det. Ska få fler tips av ledarna på kursen.

Annars gick det bra på kursen. Tränade sitt, stanna kvar. Konstigt nog inget jag och Fia tränat tidigare. Sitt, stanna kvar, inkallning kör vi ju jämt. Men här skulle hunden sitta kvar medan jag gick ifrån och kom tillbaka. Gick super! Hon reste sig inte en enda gång. Kul med något nytt, om än enkelt, blir lätt att vi kör på med samma gamla övningar hela tiden.
Men sen kom regnet. Fia kröp ihop till en liten boll och tittade på mig med sina stooora ögon. Regn är inte populärt. Hon skakade som ett asplöv och var så ynklig man bara kan bli. När vi var klara ringde jag Nicklas som fick komma med jättehandduken och vira in lillan och ta med henne hem. Snuttefnuttan!

Med maten har det gått super idag. Vet inte vad som har flugit i henne men i morse slickade hon sin tomma skål för att hon var så hungrig! Jag hällde på mat naturligtvis och hon åt för glatta livet. Hos mormor hade hon visst också ätit bra på middagen och nu ikväll käkade hon kvällsmat utan större tjatande från matte. Lustigt. Får nog ha koll så att hon inte har fått mask…

Kurs i allmänlydnad

Nu är den vanliga vardagen tillbaka efter en härlig sommar. Datorn är lagad, allt lyckades räddas, matte har börjat skolan igen och, det bästa av allt, allmänlydnaskursen har börjat!

I tisdags stod en massa förväntansfulla hundar av alla de storlek på brukshundklubben. Vi gjorde inte så mycket första gången. Ledarna hälsade på alla hundarna och vi tränade lite kontaktövningar. Jag måste bli lite mer kreativ för Fia fattar så snabbt vad hon ska göra för att få godis eller beröm. Till slut känns det inte som att kontaktövningen blir en övning utan mer en rutin.

Jag frågade lite om tips för att få Fia att sluta dra i kopplet, något hon helt plötsligt har börjat med nu efter sommaren. Klassikern, att stanna och vänta tills den dragande hunden vänder sig och söker kontakt var en tips som kom upp. Detta har jag iofs kört med en del. Ett annat tips var att använda halti, vilket jag inte är så sugen på. Vill kunna få min hund att göra som jag vill utan den sortens hjälpmedel. Ett annat förslag var att använda sele istället för halsband. Jag är heller inte så förtjust i det, men har inget bra argument för varför så kanske är det ett alternativ? Skulle få mer tips nästa vecka om övningar man kan göra. Provade nu på morgonrundan att byta halsband från halvstrypet med kedja till helstrypet i läder. Tycker att hon drog betydligt mindre men om det var halsbandets förtjänst vet jag inte. Har ju hört talas om hundar som blir stressade av att höra kedjan rassla så kanske kan det vara så? Får testa i några dagar med läderstrypet nu.

Annars går mycket tid just nu åt till att tvinga i lilla Fisen mat. Hon är sååå kräsen. Jag blandar valpfoder med bulldoggfoder för hon är tunn och behöver lite fett. Verkar dock ha hittat en ok metod för att få i henne maten. Säger med bestämd och lite arg röst att hon ska äta upp sin mat och då gör hon det. Brukar få säga det några gånger under en måltid dock så man får inte vara stressad… När hon sedan tömt skålen får hon en godisbit.

Nästa helg är det dubbelutställning. Först Sofiero på lördagen och sedan SDHK:s utställning i Örkelljunga på söndagen. Pust och stön va jobbigt. Till råga på allt är Frallorna tidigt in båda dagarna. Nicklas och Fia måste verkligen träna ringträning denna veckan för det har varit så dåligt med det i sommar. Vad ska jag lyckas muta dem mer? Köttbullar?

Klantig matte och speedad Fia

I förrgår kväll blev plötsligt mattes dator helt svart. Great! Hårddisken totalpajjad. Detta hade ju inte varit så farligt om den externa hårddisken (till vilken backupen görs) hade varit vid liv. Men tyvärr slog åskan ut denna i förra veckan. Det som inte får hända hände. Inga orginal, ingen backup. Massa fina bilder på Fia-fis är borta med vinden.
Men matte och husse är envisa så de har skickat in hårddisken till ett företag som specialiserat sig på att rädda data från kraschade hårddiskar. Hoppas nu att den här hårddiskens fel går att återställa och att allt material går att rädda.

Matte och husse är just nu lite nedstämda för det här med datorn, något som Fia inte alls kan förstå. Hon är inne i en mycket aktiv period, vilket är lustigt då hon nyss var nedstämd á la snart-löp. Hon vill, just nu, mest spendera tid med att rusa Frallerace, jaga den gula bollen eller studsa runt likt ett rådjur (aningen mindre graciöst) på åkern här utanför. Matte och husse funderar på vad exakt den där uppvakningssprutan som Fia fick i fredags hos vet. egentligen innehöll?

I söndags var vi och hälsade på husses föräldrar. För att vara ärlig så var det kanske inte precis för deras skull vi kom utan mest för de 9 st kattungar som just nu förgyller deras tillvaro. Hjälp så söta! Fia är riktigt förtjust i kattungarna, men samtidigt lite osäker. Ska man slicka på dem? Putta på dem? Busa med dem? Hade Fia fått bestämma så hade hon lätt studsat i kattbebislådan och gosat ner sig i myllret av små bebisar. Men Fia får inte bestämma i just den här frågan.
Tror minsann att hon redan lyckats välja ut sina favoriter, en trefärgad hona och en grå/svart/blå hane. De två är riktiga tuffingar som inte alls är rädda för klumpiga Fia. Och hade matte fått bestämma hade vi plockat med båda dessa söta bebisar hem om några veckor, men nu får visst inte matte bestämma i just den frågan

Hallands djursjukhus

Nu äntligen kommer en uppdatering om Fias besök hos benspecialisten på Hallands djursjukhus.
Veterinären, Lars Gustafson, var precis så bra som alla har sagt. Han var noggrann och tog sig tid att förklara allt för oss. Han tyckte nog att vi var den fjompigaste matte och husse han någonsin träffat

Först kände han på båda Fias knän och kunde konstatera att hon har Patella luxation på höger bakben. Han visade oss hur han kände och vi kunde se hur knäskålen rörde sig. På vänster ben däremot var det omöjligt att få knäet ur led. Lars kände och kände men det gick inte.

Vi valde även att får knäna röntgade och för att det skulle gå smidigt sövdes Fia ner lite lätt. Även i nedsövt läge underökte Lars hennes knän men vänster var fortf. omöjlig att få ur led. Det knäet är helt och hållet friskt. Det var ju en förbättring mot undersökningen i måndags!

Vid röntgen upptäckte Lars något konstigt på Fias ryggrad så vi beslutade att ta fler bilder för att kontrollera. Då visade det sig att Fia har en missbildning på den 6:e kotan. Tydligen är det ett vanligt fel hos Fransk Bulldogg men de brukar inte ha ont av det. Fias missbildning gör dock henne sned i ryggen vilket kan vara det som påverkar hennes högra knän.

Skönt var dock att få veta att FIa just nu inte har ont av någonstans. Lars trodde heller inte att hon skulle får det, om vi sköter henne rätt, men han kunde naturligtvis inte ge garantier för det. Om hon skulle få mer problem med knäet så är operationerna tydligen ganska enkla och brukar ge bra resultat.

Vi kan i alla fall inte fortsätta med agilityn, det skulle belasta Fias kropp för hårt. Lite synd nu när hon visade sig vara en sådan stjärna  Men det är ändå  mycket viktigt att hon fortsätter vara aktiv och behåller sin goda muskulatur för att motverka att hennes besvär blir värre. Skönt! Jag vill inte ha en porslinshund! Vi ska låta Fisen vara hund helt enkelt. Hon är ju en riktig energiknippe så det känns bra att hon kan fortsätta att få vara det!
Vad det gäller utställnig så kommer vi nog att fortsätta med det ändå. Har fått så mycket uppmuntran av andra Fralleägare på Franska bulldogg forumet om att fortsätta. Så länge vi och Fia tycker att det är kul kör vi la på

Fias uppfödare har hjälpt oss att kolla upp försäkringar och sådant och det verkar som om den täcker Patella luxation. Kan ju vara bra om det behövs en operation i framtiden. Känns skönt att ha stöd från vår uppfödare, speciellt nu när det gäller sådant här som man inte vet så mycket om själv.

Vi är jätteglada att vi åkte till Hallands djursjukhus för en andra undersökning. Vi blev så väl bemötta! Kommer inte tveka att vända mig till dem igen om det blir bekymmer med lilla Fisen.