Fransk bulldogg

Klickerkurs

april 2nd, 2009 Posted in Okategoriserade | No Comments »

Igår började klickerkursen vi ska gå. Kul! Tyvärr verkar det som om vi inte kommer kunna gå aktiveringspasset, vilket är den andra kursen vi har anmält oss till, detta pga att det ser ut som om den kursen kommer flyttas och också hållas på onsdagar. Jättesynd! Vi hade sett fram emot att få gå den kursen. Men det kommer säkert fler chanser!

Klickerkursen verkar i alla fall spännande. Igår fick vi testa klickern först på varandra. Vi skulle klicka två av deltagarna till ”rätt” handling. Sen började vi även klicka in våra hundar. Jag och Fia har ju redan grejat lite med det där så jag bad om tips för att gå vidare. Jag måste få Fia att förstå att hon ska bjuda på beteenden. Som det ser ut nu sätter hon sig och sedan lägger hon sig, sätter sig igen, lägger sig igen. Så håller hon på så. Nu vill jag att hon ska testa något nytt. Fick tipset att använda en sak, en låda eller en leksak. Varje gång hunden gör något med saken, dvs bjuder på beteende, klickar man. Vi fick också en läxa till nästa gång, hunden ska dutta sin nos i ens hand, och sedan ska man får hunden att följa handen med nosen. Hmm, just nosen kan ju bli svårt för Fia-plattnos… Hon får dutta hela fejset istället ;-) ;-) ;-)

Vi ska också välja ett projektarbete att arbeta med under kursens gång. Jag kom direkt att tänka på städningen. Har tidigare försökt lära Fia att lägga sina leksaker i leksakskorgen men det har fungerat sådär. Kanske vore det en bra utmaning för oss? Praktiskt för matte och husse om inte annat ;-)

Gjorde en trist upptäckt igår på kursen. För någon vecka sedan träffade Fia på en lös schäfer i skogen hos hundvakten. Schäfern hade inte varit så trevligt inställd och Fia hade blivit rädd. Det hela löste sig utan att några skador uppkom på varken hundarna eller hundvakten, tack och lov. Tydligen hade hundarna hälsat på varandra efteråt och det hade gått bra. Men det verkar ändå som om Fia blev lite rädd för igår när vi skulle gå promenaden med hundarna på kursen var hon rädd. Hon drog bort från de andra hundarna, hon kröp ihop och hon sökte skydd hos mig. Det var inte så roligt. Jag ska testa att gå bakom de andra nästa gång istället, så hon har koll på var alla hundar är, igår hade hon hundar framför och bakom sig och det kunde hon inte riktigt hantera. När vi kom in inomhus var hon mycket modigare, då hälsade hon på labben som satt bredvid oss utan att visa tendenser att vara rädd. Vi pratade lite om Fias beteende igår så alla deltagare är medvetna om det. Jag hoppas inte att någon kastar fram sin hund när vi är ute utan att de tar det lite lugnt. Jag ska börja låta henne hälsa på hundar vi möter ute nu oftare än innan, om hon vill dvs. Kanske kan det hjälpa henne att komma över det här grejen.

I morgon kommer den blivande allmänlydnadsintruktören hit för att arbete med sitt projektarbete - oss. Man märker redan nu en förbättring i Fias beteende utmed vägen. Kul! Istället för att kasta sig efter bilarna som åker förbi tittar hon på mig när det kommer en bil. För henne är bilarna lika med godis eller lek nu ;-)

Svamp

mars 23rd, 2009 Posted in Okategoriserade | No Comments »

I helgen började Fia slicka på ena framtassen. Inget ovanligt, hon slickar ju på allt! När hon var liten kunde hon ligga och slicka på samma ställe i sin biabädd i evigheter! Matte och husse var oerhört trötta på det där ljudet av hur hennes tunga gled utmed skinnet på bädden. Nuförtiden får hon sådana ryck ibland och oftast är det tassarna som får agera slickoffer. Men i helgen var det lite extremt. Jag kollade mellan hennes trampdynor igår och då såg det lite rött och flagnande ut på vissa ställen. I natt sov vi inte många timmar, vaknade flera gånger av Fias eviga slickande! I morse mailade jag därför Fias uppfödare för lite råd. Hon trodde  att det är svamp, så i eftermiddags inhandlades svampmedel, Pevaryl, på apoteket. Det behövdes för nu i eftermiddags var Fia sårig där mellan trampdynorna, det går snabbt! Smörjade hennes tassar och sedan gick vi en runda. Hon har inte slickat mer sen, kanske tar krämen ner klådan också? Ska smörja henne lite nu ikväll också, får se om hon kan låta bli att slicka, kan hon inte det torkar jag bort krämen för hon på apoteket trodde inte att det var så nyttigt om Fia skulle få den i sig. Onödigt att chansa.
Fast jag tror inte att hon har ork att slicka, hon är så trött så trött. Eftersom både husse och matte har jobbat idag har hon varit hos hundvakt, vilken för dagen var husses bror och därmed även Fias bästis, labradoren Kajsa. Kan tänka mig att det har varit fullt ös på Fia hel dagen, det brukar vara så när hon är med Kajsa. Nu ikväll fick hon ju hänga med på prommis också, det blev lite mycket för henne så nu har hon sovit mycket djupt i soffan hela kvällen och det lär fortsätta så under natten, vilket matte och husse är mycket tacksamma för ;-)

Projektoffer och kursstarter

mars 22nd, 2009 Posted in Okategoriserade | No Comments »

Våren är på väg och det märks här hemma. Inte bara vårtecken som sol, fågelkvitter och Fias ständiga rullande på gräsmatten visar sig. Vi känner också att kraften och orken kommer tillbaka och med det, träningslusten. Under de senaste månaderna har mörkret, husrenoveringen och uppstart av mattes och husses senasten projekt www.presenteriet.se tagit alldeles för mycket tid vilket har gjort att träningen med Fia försakats. Nu har hon nog inte lidit nämndevärt av det då träningspass eller långpromenader i kyla och snö inte heller tilltalar den lilla korven så värst, men ändå. En viss rastlöshet hos henne har vi märkt av. Men det ska det bli ändring på nu!

I veckan var det möte på brukshundklubben och matte var naturligtvis på plats. Det blev en anmälan till aktivitetspasset, som planerat. Där ska vi bl.a. få testa på de olika bruksgrenarna. Kul! Sedan var tanken att det skulle bli en vår av rallylydnad för oss men under mötet hann matte ändra sig. Det var klickerkursen som fångade intresset och den fick det också bli! Mer än två kurser per termin hinner vi dock inte med så rallylydnaden får vackert vänta. Anledning till att klickerkursen känns lockande är dels för att vi behöver börja om till stor del i vår träningen med Fia. Under vintern har vi tappat en massa moment men att gå om allmänlydande kändes inte så lockande. Då man i klickerkursen tar upp mycket som finns med i allmänlydnadskursen fast då med klicker kändes den kursen ypperligt passande. Sen har valet också att göra med vår nästa syselssättning under våren: projektarbetet.
Matte och Fia ska under våren vara projektarbetsoffer, låter otrevligt men är mycket trevligt. En tjej som heter Emilia, som utbildar sig till allmänlydnadsinstruktör, ska ha oss som sitt projekt. I detta arbete ska vi ta hjälp av klicker. Vi har redan haft två träffar och under den andra introducerades klickern. Matte som till en början var lite skeptisk till denna manick blev snabbt frälst. För att inte tala om Fia! När klickern kommer fram blir hon crazy! Klicker = godis ;-)
Själva projektet går ut på att matte och Fia ska lära sig kunna gå tillsammans utmed vägen och möta bilar utan problem. Det har ju gått sådär tidgare. Fia vill gärna jaga efter bilarna och matte känner att hon har testat det mesta för att så inte ska ske utan bestående gott resultat. Men redan nu efter andra träffen märker man en viss förändring i Fias beteende utmed vägen. Intressant! Vi ska nog få ordning på det hela tillslut!

Idag är det utställning för frallorna i Malmö men vi har inte varit där. Tänkte först åkt ner och kollat på den snygga hanen, Rubens-El Greco Apollo, som har parats med Fias syster Cornelia men det blev inte så. Matte och husse blev supersugna på en till frallebebis när vi såg bilder på hanen men det är, av ekonomiska anledningar, fel tid för att utöka familjen. Men har mailat Typhoon’s att vi ska höra av oss om en lottovinst dyker upp, då kommer vi ner på stört och knycker en valp ;-) Valparna beräknas komma under vecka 21. Håll utkik på Typhoon’s sida för bebisbilder.

Nervklen hund

januari 28th, 2009 Posted in Okategoriserade | No Comments »

I morse vid 09.00 flyttade jag en Ge-Kås kasse full med gamla kläder från den plats a till plats b i vardagsrummet. Kassen har sedan stått där framför öppna spisen hela dagen. Klockan är nu 14.00 och det var först nu, 5 timmar efter kassens flytt, som Fia upptäckte att en förbannand inkräktare till Ge-Kås kasse har intagit hennes plats framför öppna spisen. Det var på hennes väg från soffan till vattenskålen som hon stötte ihop med det gula monstret. Naturligtvis skulle denna nykomling sättas på plats. Ett varningens morr skulle den minsann få känna av! Men kassen verkade obekymrad så Fia fick ta i med hårdhandskarna, morra lite extra, skälla lite och studsa runt som en dåre framför kassen. Men den här kassen var tydligen svårrubbad för inte ens det hjälpte, och när Fia dessutom fick syn på en mycket otäck slips som stack upp ur det gula monstret fanns det ingen annan utväg för henne än att ta till flykten. Nog kan matte förstå att den där slipsen fick hunden att rusa iväg, en rälig grön sak med älgar på, den hade fått vem som helst att lägga benen på ryggen ;-)
Snäll som matte är ryckte hon in och agerade medlare mellan kassen, slipsen och Fia. Tillsut blev de riktigt bra polare, den där räliga slipsen och den nervklena hunden.

Kallt igen

januari 15th, 2009 Posted in Okategoriserade | No Comments »

Morgonens promenad var av den lite kyligare sorten, igen. Har varit förkonade fårn minusgrader i några dagar nu men idag visade termometerna minus igen. Blä, tycker matte som ogillar att klä på sig en massa klumpiga kläder och sen ändå frysa om näsan ;-) Fia bryr sig inte nämndevärt om kylan. Så länge det inte regnar är hon nöjd. Vi gick Plymoutarrundan idag. Det var några dagar sen vi gick den rundan så Fia hade fullt upp med att revirskvätta. Hon är makalös med det där. Vissa dagar är hon värre än andra, då får man stanna var femte meter och skvätta. Knasboll.
När vi kom in igen i morse gick Fia direkt till toaletten. Jag drog igång torktumlaren där inne innan vi gick och den värmen ville hon åt. Hon lägger sig precis framför utblåset. Jag fattar inte att hon klarar av att ligga där, det blir supervarmt! Det är samma visa vartenda gång hon hör att jag drar igång torktumlaren. Ger samma effekt som när solens strålar når in till någon del av rummet hon är i. Hon söker alltid upp den där strimman och ska sova där. Riktig soldyrkare är hon! Lik husse och matte ;-)

Vi väntar nu spänt på att Fias mamma ska få sin andra kull. De små ska komma den här veckan och vi har stenkoll på Kennel Typhoons sida. Kanske skulle vi få komma ner och titta och klämma lite på de små korvarna längre fram. Frallebebisar är det absolut underbaraste som finns!
När jag besökte sidan idag såg jag också att Fias mormor Malva ska omplaceras. Det var synd för Malva är en jättego hund! Vi hoppas att hon får ett nytt hem där hon blir rejält bortskämd ;-)

I helgen ska matte och husse på mässa så då får Fia bo hos mattes mormor. Det är nemas problemas, hon är van vid att vara där. Det är något som vi faktiskt har lyckats bra med, man kan lämna Fia var som helst med vem som helst, hon är lika lycklig vilket som. Hon är van sedan hon var liten vid att sova borta och stanna några dagar på andra platser än hemma. Däremot får vi väl erkänna att ensamträningen har det varit si och så med. Hon ylar inte längre när man lämnar henne och det var ett bra tag sedan vi hörde att hon ylade när vi kommer hem. Däremot ligger hon nog gärna vid dörren när vi är borta, för det är oftast där hon är när man kommer hem. Hon brukar sträcka på sig när man öppnar dörren så jag antar att hon sover en del när vi är borta. Men hon tycker inte om att vara ensam. Jag har fått för mig att det ligger lite i rasen, de flesta frallor verkar ha stort behov av att ha någon hos sig. Men det gör inte oss så värst mycket att hon inte gillar att vara ensam, för det gör inte vi heller. Jag brukar säga att jag inte skaffat hund för att den ska ligga ensam hemma hela dagarna. Det tycker jag är viktigt. Åker vi någonstans tar vi därför Fia med oss, hon är alltid med! Matte hoppas därför naivt att samhällets syn på hundar ska utvecklas så att man får ha med dem in i affärer och restauranger och sånt. Det hade underlättat en del för oss ;-)

Envis sjusovare

januari 12th, 2009 Posted in Okategoriserade | No Comments »

Fia är makalös på att sova länge på morgonen! Vid 7 i morse lyfte husse upp henne till mig i sängen, strax innan 8 gick jag upp och nu, över en timme senare, ligger hon fortfarande kvar! Och snarkar gör hon också. Inte lätt för matte att läsa när hon låter som en långtradare… ;-)

Vi trodde, naivt, att skaffa hund skulle innebära tidiga morgnar, långa promenader i ur och skur och ständig aktivering. Vi trodde att vi skulle bli sådär hurtiga i och med Fias ankomst. Det blev inte riktigt så, det blev faktiskt inte alls så. Även om det tar emot i en mattes hjärta att erkänna så är nog Fia lite lat. Inte när det gäller saker som hon för stunden tycker är roligt, är hon sugen på en promenad kör vi hårt, men om hon inte är sugen… Tja, då får man släpa henne i kopplet. Vill hon inte gå upp på morgonen, tja då får man leva rövare, peta och peta på henne och kanske till slut kasta någon av katterna på henne för att det ska bli liv i hunden. Lite synd om katterna kan man tycka. Men de har fått vänja sig vid att agera hjälpredor när det gäller den där damen här hemma. T.ex. när det kommer till maten. Fia äter periodvis väldigt mycket, väldigt snabbt. Sen kommer hon in i nästa period och då vill hon inte äta alls. I de sistnämnda period får man ta hjälp av någon katt. Ester funkar bäst eftersom hon faktiskt är den av katterna som kan tänka sig att käka Fias mat. Man sätter således katten vid Fias matskål och förklarar för den kräsna hunden att katten nu äter upp dennes mat. Vill katten inte smaka så får man greja ite med fingret i matskålen så att det låter som om katten äter glupskt. Efter en stund låter man, den vanligtvis äcklade och missnöjda, katten gå iväg från matskålen så att Fia kan ta vid. Mycket effektivt!

Nu har jag ju ingen katt inne för tillfället, alltså ingen att ta till hjälp. Kanske den gula bollen, med det otorligt irriterande pipande ljudet kunde vara något. Värt att testa för nu vill jag faktiskt gå ut på promenad!

Fias jul

januari 8th, 2009 Posted in Okategoriserade | No Comments »

Fias jul och nyår har varit händelserik. Både på ett bra och ett mindre bra sätt. Vi tar det i ordning ;-)

Kvällen innan julafton var vi hos mattes pappa med familj och firade jul. Vi åt gott och det spelades julklappsspelet. Fia busade med Helge och Tessie. Eller ja, mest Helge kanske. Tessie är väl inte så förtjust i den lilla klumpiga, grymtande saken ;-)

   

Julafton spenderades först hos husses föräldrar sen hos mattes mamma. Fia var impad av polaren Norton som kunde öppna paket! Norton var väl mest impad av Kajsa som löpte dagen till ära ;-) Hundarna fick varsitt ben i julklapp som de sedan låg och smaskade på. Lustigt att de alltid ska hålla på och byta ben med varandra. Alla tre tror att polarens är godare. Fia tar gärna ett ben som någon av de andra tuggat mjukt för hon har ju lite problem med att fixa det så snabbt som dem.
Hos mattes mamma delades det ut ännu mer julklappar och Fia fick bla. en rosa kanin som hon har hos mattes mormor. Fia var mycket trött på kvällen. Bus i två dagar med polarna tar på krafterna. Det var en sömnig Fia-fis som kom hem sent på kvällen och stöp i biabädden.

           

På juldagen var det lite lugnare. Vi fick middag hos mattes mamma, rester från julbordet, mmmmm! Matte gillar julmat! Fia fick även hon smaka lite god julskinka. Sen fick alla dålig samvete över allt ätande så vi gick en runda. Mycket spännade att gå på ”ny” mark tyckte Fia och skvätte till höger och vänster.

Annandagen är enligt tradition speldag hos mattes mormor. Släkten samlas för att spela kortspelet Uno. Orkar vi spelar vi annat också. I år orkade vi bara Uno i tre omgångar. Fia var mest trött och vilade under bordet. Även under denna dag kom det dåliga samvetet fram och vi gick en runda. Mer skvättande för Fia ;-)
Dagarna fram till nyår förflöt lugnt. Jag skäms över att berätta att Fias 17-månadersdag gick ganska obemärkt förbi. Fia fortsatte att vara trött och matte och husse började fundera på om det var julens stress som orsakade denna akuta trötthet eller något annat?

 

Dagen innan nyårsafton kräktes Fia 1 gång. inget ovanligt. Hon gör ju det ibland om vi har missat att vara noga med hennes mat. Det får inte gå för långt mellan måltiderna, då kräks hon. Nyårsaftons morgonen inleddes med en Fia spya på dörrmattan. Kunde det vara hundchokladen som hon reagerade på? Husse köpte hem a-fil för snabbkurering. Matte gick en runda med Fia som verkade piggare idag. Vi träffade på Disa, en mycket söt Petit Brabancon som brukar gå förbi vårt hus då och då. Fia ville busa, det ville Disa också men hon vågade inte riktigt. Hon är en omplacering och de nya ägarna har fått jobba en del med hennes självförtroende. En söt liten dam är det i alla fall! Någon gång i sitt liv ska matte äga en Petit Brabancon!
Efter rundan såg vi att Fias läpp svullnade upp, efter någon timme hade svullnaden flyttat upp mot ögat. Aha! Ögoninflammation tänkte matte! Men sen svullnade hon i rumpan också och då uteslöts den teorin… Framåt kvällen gick svullnaden ner, tack och lov. En allergisk reaktion?
Kvällen spenderades hos vänner. Inga hundpolare för Fia att busa med, bara en väldans massa människobarn, eller i alla fall 2 st i lagom busålder… Fia var ganska trött under kvällen. Hon kräktes upp sin mat, lyckades pricka sin filt så matte slapp torka ;-) Men det kändes inte bra att hon inte fick behålla sin mat…
Det sköts lite fyrverkerier under kvällen. Matte var först kvar inomhus med Fia vilket fungerade bra. Fia brydde sig inte nämndevärt då det inte hörde så tydligt in. Vi testade att gå ut en stund med henne men det funkade inte så bra så vi sket i det och gick in igen istället.

Natten mellan nyårsafton och nyårsdagen kräktes Fia flera gånger. Eftersom matte skulle upp och jobba fick husse den äran att springa och öppna altandörren för stackars Fia när det var dags. Hon var orolig hela natten och man märkte att hon mådde dåligt. Vi gjorde ett försök att rätta till hennes mage genom att sätta henne på ris och fisk diet. Matte kokade torsk och ris som bara den. 
På fredagen ringde matte vet. De tyckte inte att vi behövde komma in eftersom hon inte haft någon feber, svullnadena gått ner och hon hade slutat att kräkas. Det lät ju logiskt tänkte matte-nervvrak ;-) Vi fortsatte med fiskdieten. Helgen gick bra och vi trodde att det löst sig med hennes mage. Men sen kom bakslaget natten mellan söndag och måndag, då kräktes hon tre gånger. Hon låg och smackade och hade sig hela natten och på morgonen verkade hon ha ont i magen. När ett bud kom hit med paket till matte orkade hon inte ens reagera trots att killen stod i dörröppningen! Matte ringde vet. i Slöinge och vi fick en akuttid. Tyckte att hon piggnade till lite under bilresan. Väl framme satte de direkt in kanyl för att kunna ta blodprover. Stackars Fia var svårstucken, tre gånger fick de sticka innan det gick. Sen röntagde de magen och bröstet. Allt såg bra ut men vet. ville ändå behålla henne två dygn för att kunna ge dropp och börja ge magkatarrmedicin. Det var en mycket ledsen matte och husse som lämnade sin Fia-fis hos veterinären. Måtte vi aldrig behöva lämna henne så igen! Inte för att hon led nämndevärt, hon följde så glatt med djursjukvårdaren. Hon är ju van vid att vara hos andra och så, därför tyckte hon inte alls att det var konstigt.
Hemma var det jättekonstigt följande två dygn. Alldeles tyst. Vi saknade henne enormt! Men så igår fick matte åka till Slöinge och hämta hem den lilla korven. Det var en glad Fia som mötte oss, inte överdrivet glad men vanligt glad. Jag tror att matte och husse har tyckt det här var jobbigare än Fia. Hon verkade ganska nöjd med sin nya erfarenhet. De hade inte hittat något på kontraströntgen och hon hade klarat specialmaten bra så nu ska hon käka den maten i några dagar + magkatarrsmedicin i 10 dagar. Sen är hon förhoppningsvis tillbaka på banan ingen. Idag har hon varit oroligt trött och superhungrig. Sprang direkt till mattunnan när vi kom hem. Det har aldrig hänt tidigare, kräsna Fia brukar man få trycka i mat i vanliga fall. Nu ska hon få mat 4 ggr om dagen ett tag och om tre dagar ska jag börja blanda i hennes vanliga mat. Och inget hundgodis, matrester eller annat på ett tag.
Vet. berättade att de hade fått sticka henne i alla fyra benen, hon var enormt svårstucken! Så nu är hon rakade på alla fyra benen, snyggt värre, inte. Men hon hade skött sig bra. Hade ylat en del och velat sitta i knäet hela tiden sa djurskötare och det kan jag tänka mig. Fia vill ha 110% uppmärksamhet hela tiden och får hon inte det ylar hon. Eller ja, ylar och ylar, hon drar igång med sitt brölande. Hon är så bortskämd ;-) Och värre lär det väl bli nu när vi har fått hem henne igen….

Det var Fias jul det. Snart är det påsk ;-)

Fy, FY!

november 28th, 2008 Posted in Okategoriserade | 1 Comment »

Fy skäms på sig matte! FY!
En hel månad utan att berätta om hur underbara lilla Fia har det. Hur tröstar du matte!?

Det har ju hänt en del. Hmmm, får kolla kalendern och ha den som hjälp så att jag inte missar något…

 Vi har haft avslutning på allmänlydnadskursen. Det hela firades med ett rallylydnadspass. Det gjorde ju även nybörjarkursen kom jag på nu. Jaja, den här gången lyckades matte ha koll på höger och vänster med Fia var inte riktigt på humör. Löpet var nära och hon var mest ynklig. Men vi tog oss igenom banan utan missar men med mindre glädje från Fias sida dock som sagt ;-) Vi fick ett fint diplom och en säck hundmat med oss hem. Alltid lika trist när en kurs slutar, det tycker både matte och Fia. Men det ryktades om att en rallylydnadskurs skulle dra gång tidigt i vår, det hade ju varit nått! Då kanske matte kan lära sig höger och vänster en gång för alla ;-)

Första helgen i november packade vi in oss i bilen och for ner till Fias uppfödare. Mormor Malva har flyttat hem igen så det blev ett kärt återseende. Fia tyckte det var jätteläskigt att vara ute i trädgården och busa. Hnn ställde sig en bra bit ifrån alla och ville absolut inte vara med och leka. Men så fort vi gick in vände hon om och busade runt. Hon fick också för sig att hon skulle sätta mormor på plats. Stackars Malva såg helt chockad ut, här bjuder hon in sitt barnbarn och så beter ungjäkeln sig så ouppfostrat! Matte tycker att det är lite svårt att utläsa varför Fia beter sig så lustigt. Ute = livrädd, inne = övermodig. När vi hälsar på hos mattes pappa och deras hundar kan hon också bete sig såhär. Men hos husses föräldrar, där labben Kajsa bor, är det aldrig några problem, vare sig ute eller inne. Lustigt. Ibland känns det som om det beror på vilket humör hon är. Vissa dagar känner hon sig cool och stark medan hon andra dagar bara är deppig och fjollig. Tja, hon är väl tjej helt enkelt ;-)
Hos Anne och Bosse fick vi god fika och goda råd (som alltid hos dem) och efter en stund satt husse med Fias mamma Ida i knät och matte med mormor Malva. Fia verkade lite bekymrad över detta. Hon är ju van vid att vara medelpunkten överallt. Vi hade nog behövt en till frallabebis här så att Fisen får lite konkurrens… Ser nu fram emot nästa besök nere i Skåne!

Matte missade anmälan till utställningen i Svenljunga! Klantigt, det hade varit bra träning för Fia eftersom det är en mindre utställning. Egentligen borde vi ha åkt dit för att titta, bara det hade varit nyttigt för henne. Men det gjorde vi som sagt inte. Nu dröjer det länge innan det är dags för nästa utställning. Kan det kanske vara Malmö i mars som kommer härnäst?

Löpet kom igång exakt en vecka efter att allmänlydnaskursen tagit slut. Perfekt tajming eftersom vi då kunde vara med på hela kursen utan uppehåll. Hon är fortfarande igång meb tre veckor har gått i början på nästa vecka så sen ska det väl ändå vara över. Matte är tacksam att det inte kom över jul, hade blivit jobbigt att greja med löptrosor mitt i allt. Löptrosor ja, de tär en historia för sig. Det är en mycket, mycket, mycket deppig Fia som kommer fram när löptrosorna är på. Matte tyckte synd om sin bebis, att hon ska behöv ha de där trosorna med gummibandet, säger ju sig självt att det inte är bekvämt när amn inte har en masa päls emellan. Så, sagt och gjort ett par nya beställde söver nätet. Rosa (of course), mjuka i något fleecetyg och med karborreband som knäppning. Mycket skönare! Beställdes från www.litentass.com. Bra service och fina grejer! Men när matte var på Ge-Kås i förra veckan kunde hon ändå inte låta bli att köpa ett 2-pack barntrosor i liten storlek. De satt super! Inte alls hårt i midjan och perfekt passform över rumpan. Eftersom Fia inte har någon vidare svans att skryta med så gör det ju inget om det inte finns hål för svansen. Vill också poängtera att färgvalet var till viss del ofrivilligt i det här fallet, fanns bara rosa och blå. I det valet fanns det ju faktiskt bara ett alternativ ;-)

Förrförra helgen var matte iväg på en endagskurs på brukshundklubben. Hundmänniskan Inki Sjösten besökte klubben för en föreläsning och träningspass. Intressant då vi har använt hennes bok nu under allmänlydnadskursen. Men jag kan inte påstå att jag köper allt hon har att säga. Men man plockar de godbitar man fastnar för och sedan får man göra det till något eget. Ett exempel på vad jag inte gillade var att man i träning av ordet ”nej” skulle lyfta och dra hunden i kopplet då den inte lyssnade. Det finns kanske vissa hundar som behöver den sortens behandling för att förstå men jag skulle inte kunna göra så på Fia. Det hade inte blivit bra och jag tror att hon hade tagit mer illa vid sig än att faktiskt lärt sig något på det. När hon inte lyssnar på mig, exempelvis om det är något som luktar sååå gott, brukar det räcka med att jag tar ett steg emot henne så brukar hon haja att det inte är ok. En ond blick kan också få henne att reagera. Jag tror mer på den sortens arbete än att använda fysisk bestraffning. Men det har ju naturligtvis att göra med vilken sorts hund du har. Jag köpte med en dvd hem från föreläsningen som var bra. Jag tittar hellre på en dvd än läser en bok. Tycker det ger mig mer att få se hur man kan göra än att läsa om det. Jag gillade Inkis synsätt på det här med godis till hunden. När hon använder ordet ”bra” ska det alltid komma belöning efterråt, oavsett hundens ålder. Även om hunden kanske får vänta en stund på sin belöning så ska den veta att den kommer. Jag upplever att man ofta försöker träna bort det där med godiset men har aldrig riktigt förstått varför. Valp, unghund, eller vuxen hund har väl ingen betydelse egentligen. Gör den något bra är det väl klar att den ska få sin belöning. Jag kommer fortsätta att mata Fia med godis tills hon inte vill ha längre.

På lördag ska vi ta en sväng till Värnamo alla tre för att handla julklappar. Fördelningen kommer troligen se ut som så att husse och Fia väntar i bilen medan matte springer runt i diverse affärer och shoppar ;-) Kanske, om de är snälla, så får de följa med in i blomsteraffären som en vän äger. Fia gillar att gå in där, mest tror jag att det beror på de lecakulor som brukar ligga på golvet. Kras kras kras låter det i Fias mun. Då får man vara snabb in med ett finger för jag tror inte att lecakulor är så lättsmälta för en hundmage direkt ;-)
På söndag ska Fisen vara hos mattes mormor och morfar hela dagen för matte och husse ska först på julbord och sedan till husses syster som fyller år. Fia hade fått följa med på kalaset om hon inte hade löpt, det hade blivit så jobbigt för Norton tror jag om vi hade tagit in en löptik i hans hus. Men Fia gillar att vara hos dom så det är nog inga problem. Mer synd om mormor och morfar somfår stå ut med busfia en hel dag.

 

 

Förbannar agilityinstruktörerna

oktober 29th, 2008 Posted in Okategoriserade | 1 Comment »

Ikväll sänder jag onda tankar till de agilityinstruktörer vi hade i somras. De instruktörer som gav Fia en gul boll i avslutningspresent. En gul, pipande, mycket irriterande boll. Ikväll har Fia plötsligt kommit på att hon faktiskt kan ta bollen i munnen och därmed också få den att pipa. Och detta har hon nu utövat hela kvällen. Pip, pip, pip, piiiiiiip!
Det är inget normalt pip-ljud bollen har heller. Det svider i öronen och skär ända in i benmärgen! Men eftersom vi här hemma lever efter reglen: är Fia lycklig är husse lycklig, så har jag, matte, inte så mycket att säga till om gällande det här nya påhittet. Får rota fram öronproppar och gilla läget helt enkelt ;-)

Utställning Halmstad

oktober 28th, 2008 Posted in Okategoriserade | No Comments »

I söndags var vi iväg igen. Denna gången var det Halmstad som hägrade. Skönt att inte behöva åka så långt. Pappas hund Helge, collie, skulle också ställas, för första gången! Och matte skulle alldeles själv ställa Fia, för första gången!!! Var inte ett dugg nervös, åtminstone inte fram till minuterna innan vi skulle in in ringen, då pirrade det på ganska bra i magen. Missade totalt hur det gick för valparna av den anledningen.
Vi fick vänta ganska länge för Helge skulle in redan strax efter nio medan vi inte hade tid förrän ca halv ett. Men det gick bra. Fia sov en stund i husses knä, inlindand i en varm filt. Det kan bli riktigt kallt i ridhus!.
Helge gick vidare till gruppfinal (blev där reserv om jag inte missminner mig helt fel) så de fick minsann också stanna kvar. Blev klara strax innan jag och Fia skulle in så de stannade och tittade på oss också. Fia var jättedeppig. Dels pga av hormoner kan jag tänka mig (måste vara löp på gång snaaart), och dels pga att hon tycker det är så förbaskat tråkigt med utställning. Hon vill inte alls hålla på med det. Min egen teori är att för henne är utställning förknippat med stress. Vi stressar hemma på morgonen innan vi ska åka, vi stressar när vi är där och sedan stressar vi hem. Det är inte kul liksom. Även om man försöker få henne på G genom att busa så får hon aldrig riktigt upp tempot. Samtidigt är man rädd för att busa upp henne för mycket så att hon förvandlas till draghund där inne i ringen. Man kan aldrig veta vilket humör hon kommer att vara på väl inne i ringen, lotteri vart enda gång. Men i söndags var hon deppig. Jag skojsade på så som hon och jag brukar göra på hundklubben när vi tränar. Jag vill ju att hon ska tycka det är kul! När vi tränar lydnad (hemma eller på klubben) har jag noll problem med att få hennes uppmärksamhet. Men på utställningarna är det tvärt omöjligt, hon vägrar att titta på mig.

Men, åter till hur det gick, Hon var som sagt lite deppig i ringen så jag kände att hon inte riktigt visade upp sig. Däremot var det inga större problem med att få henne att stå still. Vi har ju tränat stå fint ganska mycket den senaste tiden och det märktes. Fia var den enda juniortiken och blev därför 1, fick även HP, så det blev till att stanna kvar i ringen med hanen. Jag hade lite problem med att få med henne när hanen gick bakom. Men det gick ändå över förväntan. Hanen sträckte på sig som bara den, ståtligt värre. Kanske inte så konstigt när han hade en mycket gott doftande tik framför sig ;-)
Domaren verkade tycka att det var ett svårt val. Han sa att Fia ser ut precis så som han vill att en Fransk Bulldogg ska se ut. Men han gillade inte riktigt hennes bakbensrörelser. Sa något om att det kunde bero på hennes fallande kors.
I sanningens namn så hörde jag knappt vad han sa, jag var så fokuserad på att hålla kontakten med Fia! Men i vilket fall som helst placerade han hanen som BIR och Fia som BIM. Husse blev lite besviken men matte var väldigt nöjd ändå. Herregud jag fick ju hunden att gå framåt i normal takt! Det är en bedrift vill jag lova ;-D

Vi brukar få tips från en kille som ställer mycket. Nicklas farbrors hundar kommer från killens kennel så vi känner honom genom dem. Matte hade nästan hoppats på att han inte skulle vara där för han är så ärlig! Skulle matte klara av att ta den ärligheten utan att börja lipa liksom ;-) Men det gjorde hon. Han tyckte att jag visade bättre än Nicklas (lägg det på minnet!) men att jag gick alldeles för neråtböjt. Han har sagt till oss sååå många gånger att om bara den som visar Fia sträcker på sig kommer hon också att göra det. Får väl lägga det på minnet till nästa gång. Det väsentliga var i alla fall att matte var bättre än husse, hehehe.

Pratade med en dam som jag tror var där med kennel Parisien. Hon tyckte att Fia var väldigt fin. Känns kul när folk kommer fram och säger sånt. Även om det egentligen kvittar vad de hade sagt, vi vet ju att hon är finast ;-) I vilket fall som helst så sa jag till damen att Fia inte verkar tycka om det här med utställning. Fick då till svar att det gör inga hundar, men att de vänjer sig förr eller senare.  Fick mig en tankeställare. Varför syssla med något som hunden inte tycker är roligt?  Jag skulle väldigt gärna vilja få Fia att se hela spektaklet med utställning som en kul grej. Det får bli mattes nästa mission. Vi lägger inte av förrän Fia skuttar ur ringen av lycka ;-)